AMC EAGLE

Teknikens Värld nr.6/82 är en av de mest vällästa tidningar jag har i min ägo, där provkörs nämligen AMC Eagle. Ända sen jag bläddrade i den tidningen för första gången så har jag tyckt att det varit en tuff bil.

 Tanken på att köpa en hade aldrig riktigt slagit in förrän en höstkväll 2003 när jag satt i soffan hos en kompis och tittade på TV, det blev reklamavbrott och reklamen för Libero blöjor började visas, JAAA!!! vrålade jag så kompisen hoppade högt, det är en AMC Eagle med i den här!
 Det blev mycket Eagle-prat efteråt och slutligen ställde kompisen den självklara frågan: varför köper du inte en då? Ja, tänkte jag, varför gör jag inte det?
Bilregistret kontaktades per telefon för att få uppgifter om hur många det fanns i landet, hade lite tur och fick prata med rätt kille som berättade att det egentligen skulle kosta en dryg tusing att få fordons & ägaruppgifter men att han tyckte att det var så få bilar det gällde (8st) så han kunde ge mig uppgifterna direkt över telefon.
De i mitt tycke orimliga krav jag ställt för att ett köp skulle vara aktuellt var följande: Endast en Eagle av den sista årsmodellen, 1988, var av intresse, dessutom skulle den vara silver metallic!
Liten risk att slippa bryta sitt trygga Volvoägande alltså, not!
Bland de övriga 80-84 års i svart, vitt, vinrött etc. som finns här fanns givetvis en enda 88:a i just silver metallic... Oddsen på det?
Ägaren ringdes upp och frågan ställdes: Ska du sälja din Eagle? En något förbryllad Eagle-innehavare svarade efter en stunds tystnad att det kunde han visst tänka sig att göra, eftersom den nästan bara stod i garaget ändå.
Flyg bokades och kusin i Stockholm engagerades i det hela med få hämta mig på centralen efter en bussresa från Arlanda som jag aldrig kommer att glömma. Chauffören körde som om han var med i filmen Speed och jag var säker på att vi skulle braka in i nån husvägg.
Efter en åktur i kusinens vita Kadett E ut till Saltsjö-Boo där Eagle-ägaren bodde så blev det grundlig kontroll av bilen samt provkörning. Prutläget var väl inte det bästa när jag själv ringt upp och frågat om bilen var till salu men lite gick det att göra.
Det roliga  var att killen jobbade i reklambranschen och det var han som gjort Libero-reklamen och använt sin egen Eagle i den!

Hemresan var en historia för sig, E4:an var halvfuktig och vindrutespolningen fungerade inte, bitvis spännande att inte se något... Bättre blev det när jag svängde av in på mindre vägar som var täckta med snö & is.
En bit nedanför Ånge så sprängde jag ljuddämparen med en knall som gjorde att det slog lock för öronen, mörkret i skogen lystes upp av ett kraftigt orange sken ett kort ögonblick! Sen lät det raggarbil...
Det var Weberförgasaren som inte gillade backiga, kurviga vägar med mycket små gasningar & gassläpp tror jag. Riktigt spännande hade det kunnat bli eftersom jag några dagar senare upptäckte att bränsletanken läckte lite bensin! Hem kom jag i alla fall och bilen är fortfarande i min ägo.
Vissa uppdateringar har gjorts och slitdelar har bytts när det behövts.